Griffon Belge, Griffon Bruxellois och Petit Brabancon

Griffon Belge, Griffon Bruxellois och Petit Brabancon är raserna "tre i ett". Med detta menar jag att dem är vars en ras men förutom att para "Belge med Belge", "Bruxellois med Bruxellois" samt "Brabancon med Brabancon" får man para raserna med varandra t.ex. en Bruxellois tik får paras med en Brabancon hane. Beroende på hur man parar innebär detta att man näst intill aldrig kan vara säker på vad som tittar ut. Allt beroende på kombination och tidigare generationer.

Pälsstruktur; En Belge tik kan alltså ge avkommor som är av alla tre raserna. Däremot kan man vara 100% säker på att det blir Petit Brabancon valpar om man parar Brabancon med Brabancon. Detta p.g.a. att det strävhåriga (d.v.s. Belge och Bruxellois) är dominerande. De släthåriga (d.v.s. Brabancon) har därför inga anlag för att kunna få strävhåriga valpar om de paras "inom" rasen. Däremot om en Brabancon paras med en Bruxellois kan det titta ut både strävhåriga och släthåriga valpar.

Färgvariation; Inte nog med att det handlar om pälsstruktur (dvs. strävhåriga eller korthåriga) det handlar också om färgerna på pälsarna. Bruxellois = röd, Belge = svart alt. black and tan. Man skiljer alltså på de olika färgerna när det gäller de strävhåriga, Bruxellois och Belge. Medan alla färgvariationerna (som nämnts här ovan) förekommer i den släthåriga, Brabancon. Däremot är den svarta genen dominant, d.v.s. att Bruxellois eller en röd Brabancon aldrig kan bära på den svarta genen. Däremot kan Belge och en svarta Brabancon bära på de röda genen. Knivigt värre . Det som jag har gett mig på att försöka förklara här ovan är bara en bråkdel (en basis) gällande färggenetiken. För att göra det mer invecklat kan man diskutera black and tan samt de hundar som är melerade. Men den diskussionen överlåter jag till mer kunniga personer.

Jag har därför valt att presentera en rasbeskrivning där alla tre raserna ingår och inte enbart en beskrivning av rasen Griffon Belge som Alfons, Ådi och Bilbo är.

Ursprungsland/hemland	Belgien
Användningsområde	Sällskapshund
FCI-Klassifikation	Grupp 9, sektion 3
Bakgrund/ändamål	De tre raserna, griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon, har sitt ursprung i en liten strävhårig typ av hund som kallades "smousje", vilken under hundratals år förekommit i omgivningarna kring Bryssel. Under 1800-talet korsade man in röd king charles spaniel och mops, vilket gav svart, släthårig päls samt befäste dagens rastyp. De små hundarna var mycket alerta och sades vaktavagnarna och hålla stallen fria från gnagare. De första griffon bruxellois som stambokfördesi Belgien år 1883 hette Topsy och Foxine. Vid sekelskiftet 1900 hade griffonerna hunnit bli mycket populära, inte minst tack vare drottning Marie-Henriettes intresse för dem. Griffoner exporterades flitigt och därmed spreds deras popularitet utanför Belgiens gränser.
Helhetsintryck	De små belgiska sällskapshundarna är intelligenta, balanserade, alerta, stolta, robusta och så gott som kvadratiska. De har god benstomme men är samtidigt eleganta i sina rörelser och i sin konstruktion. De drar till sig uppmärksamhet p.g.a. ett nästan mänskligt ansiktsuttryck. Två av raserna är strävhåriga men med olika pälsfärg medan petit brabançon är släthårig.
Viktiga måttförhållanden	Kroppslängden, mätt från skulderledsvinkeln till sittbensknölarna skall varaså nära mankhöjdsmåttet som möjligt.
Uppförande/karaktär	Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är balanserade små hundar som är alerta, stolta, mycket trogna sina ägare och mycket uppmärksamma. De får varken vara timida eller aggressiva.
Huvud	Huvudet är rasernas mest karakteristiska och iögonfallande kroppsdel. Det skall vara tämligen stort i förhållande till kroppen och uttrycket sägs varanästan mänskligt. Hos griffonerna skall pälshåret vara strävt, utstående och raggigt. Det skall vara längre över ögonen, på nospartiet, kinderna och hakan så att det formar en skepparkrans.
Skallparti	Skallpartiet skall vara brett och runt med väl rundad panna.
Stop	Stopet skall vara mycket markerat.
Nostryffel	Nostryffeln skall vara svart, bred och ha väl öppna näsborrar. Den skall vara ansatt i linje med ögonen. Nostryffelns spets skall vara så tillbakalutad att hakan och pannan är på samma plan närman ser nospartiet i profil.
Nosparti	Nospartiet, inkluderat nostryffeln, är mycket kort och skall inte vara längre än 1,5 cm. Hos petit brabançon ter sig nospartiet längre genom avsaknad av lång päls. Uttrycket blir otypiskt om inte nospartiet är uppsvängt eller om nostryffeln är ansatt lägre än i linje med ögonen. I bägge fallen är felen allvarliga.
Läppar	Läppkanterna skall vara svarta. Läpparna skall sluta tätt an. Överläpparna skall inte vara fylliga eller täcka underkäken. Lösa läppar stör det önskvärda uttrycket.
Käkar/Tänder	Underkäken skall vara uppsvängd och bred, den får inte avsmalna till en spets. Underkäken skall sticka ut framför överkäken. Raserna skall ha underbett. Över- och underkäkens incisiver skall sitta på en rak linje och vara parallella. Munnen skall kunna hållas väl stängd och får då varken visa tänder eller tunga. Det är synnerligen viktigt att käken är bred och att hakan är kraftigt markerad. Det skall månas om attincisivbortfall inte föreligger.
Ögon	Ögonen skall vara placerade brett isär, vara stora och runda men aldrig utstående. De skall vara så mörkt bruna som möjligt. Ögonkanterna skall vara svarta och helst skall ingen ögonvita synas. Små, ovala eller ljusa ögon är fel.
Öron	Öronen skall vara små, högt ansatta med tillräckligt avstånd emellan dem. Okuperade öron skall vara halvresta och övertippade framåt. Det är inte önskvärt med stora öron eller öron som hänger ned efter huvudets sidor. Kuperade öron skall vara spetsiga och upprätta. Okuperade eller kuperade öron är likvärdig. KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE!
Hals	Halsen skall vara medellång och harmoniskt ansatt mot skuldrorna.
Kropp	Kroppslängden skall vara ungefär densamma som mankhöjden. Helhetsintrycket skall vara en liten, kvadratisk och kraftfull hund.
Manke	Manken skall vara något högre än rygglinjen.
Rygg	Ryggen skall vara plan, kort och stark.
Ländparti	Länden skall vara kort och muskulös och endast svagt välvd.
Kors	Korset skall vara brett och plant eller endast mycket svagt sluttande.
Bröstkorg	Bröstkorgen skall vara bred, väl nedsänkt mot armbågarna. Bröstbenet skall vara tydligt markerat vilket gör förbröstet framträdande, sett i profil. Revben skall vara väl välvda men varken tunnformade eller för flata.
Underlinje	Buklinjen skall vara något uppdragen och flankerna tydligt markerade
Svans	Svansen skall vara högt ansatt och bäras tämligen högt. Den okuperade svansen bärs upprätt med svanstippen böjd mot ryggen, utan att nå ned till den. Svansen kuperas tämligenkort i hemlandet. Stubbvans, krokig, eller ringlad svans är allvarliga fel. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE!
Extremiteter:
Framställ	Frambenen skall vara parallella med god benstomme och ansatta tillräckligt väl åtskilda.
Skulderblad	Skuldrorna skall vara normalt vinklade.
Armbåge	Armbågarna skall ligga väl intill kroppen.
Mellanhand	Handlovarna skall vara starka.
Framtassar	Framtassarna skall vara små och runda, varken inåt eller utåtriktade. Tårna skall vara tätt slutna. Sammanvuxna tår är inte önskvärt. Trampdynorna skall vara tjocka och så mörka som möjligt. Klorna skall helst vara svarta, eller så mörka som möjligt.
Bakställ	Bakbenen skall ha god benstomme och vara helt parallella. Vinklarna i fram- och bakstället ska harmoniera.
Knäled	Knälederna skall vara tillräckligt vinklade.
Has	Hasorna skall vara korta, varken tätt eller brett ställda.
Tassar	Baktassar som framtassar. I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är önskvärda.
Rörelser	Rörelserna skall vara kraftfulla och parallella med gott påskjut bak. Höga eller vevande frambensrörelser är fel.
Päls:
Pälsstruktur	Griffon bruxellois och griffon belge skall ha sträv päls med underull. Pälsen skall vara naturligt hård, svagt vågig, inte lockig och den skall trimmas. Pälsen måste vara tillräckligt lång för att pälsstrukturen skall kunna bedömas. För långpäls är inte önskvärt då det fördärvar helhetsintrycket. Silkesaktig eller ullig pälsstruktur är ett allvarligt fel. Pälsen på huvudet bildar hos griffonerna skägg och mustascher. Den längre, tjockare pälsen börjar i höjd med nostryffeln-ögonen och sträcker sig från öra till öra och täcker nospartiet och kinderna. Längre päls formar också ögonbryn. Petit brabançon är släthårig. Pälsen är hård och glänsande och som längst 2 cm.
Färg	*Griffon Bruxellois:* Röd, rödaktig; lite svart är tillåtet i pälsen på nospartiet *Griffon Belge:* Svart, svart med tantecken. Tanteckningen skall vara tydlig och ha klar färg. Svart- och rödmelerad pälsfärg är tillåtet men rent svart eller svart tanteckning föredras. *Petit Brabancon:* Samma färger som hos griffonerna är accepterade. Det ska finnas en mörk mask. Hos äldre hundar accepteras grå eller gråsprängd mask. För alla tre raserna gäller att några få strån vitt accepteras på bröstet men det är inte önskvärt.
Storlek/vikt:
Vikt	Vikten varierar mellan 3,5 kg och upp till 6 kg.
Fel	Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Diskvalificerande fel	Aggressivitet eller extrem skygghet. Nostryffel som inte är svart eller som saknar pigment. Tunga som är ständigt synlig när munnen är stängd. Sned underkäke. Överkäke som är längre än underkäken. Annan färg än de i standarden föreskrivna, som grå, blå med tanteckning, brunmed tanteckning eller leverfärg. Vit fläck
Nota bene	Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar	Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Källa SKK

Vill du veta mer om rasen, besök gärna Svenska Griffonsektionen - SGS