Griffon Belge, Griffon Bruxellois och Petit Brabancon är raserna "tre i ett". Med detta menar jag att dem är vars en ras men förutom att para "Belge med Belge", "Bruxellois med Bruxellois" samt "Brabancon med Brabancon" får man para raserna med varandra t.ex. en Bruxellois tik får paras med en Brabancon hane. Beroende på hur man parar innebär detta att man näst intill aldrig kan vara säker på vad som tittar ut. Allt beroende på kombination och tidigare generationer.

Pälsstruktur; En Belge tik kan alltså ge avkommor som är av alla tre raserna.  Däremot kan man vara 100% säker på att det blir Petit Brabancon valpar om man parar Brabancon med Brabancon. Detta p.g.a. att det strävhåriga (d.v.s. Belge och Bruxellois) är dominerande. De släthåriga (d.v.s. Brabancon) har därför inga anlag för att kunna få strävhåriga valpar om de paras "inom" rasen. Däremot om en Brabancon paras med en Bruxellois kan det titta ut både strävhåriga och släthåriga valpar.

Färgvariation; Inte nog med att det handlar om pälsstruktur (dvs. strävhåriga eller korthåriga) det handlar också om färgerna på pälsarna. Bruxellois = röd, Belge = svart alt. black and tan. Man skiljer alltså på de olika färgerna när det gäller de strävhåriga, Bruxellois och Belge. Medan alla färgvariationerna (som nämnts här ovan) förekommer i den släthåriga, Brabancon. Däremot är den svarta genen dominant, d.v.s. att Bruxellois eller en röd Brabancon aldrig kan bära på den svarta genen. Däremot kan Belge och en svarta Brabancon bära på de röda genen. Knivigt värre aim smileys.  Det som jag har gett mig på att försöka förklara här ovan är bara en bråkdel (en basis) gällande färggenetiken. För att göra det mer invecklat kan man diskutera black and tan samt de hundar som är melerade. Men den  diskussionen överlåter jag till mer kunniga personer.

Jag har därför valt att presentera en rasbeskrivning där alla tre raserna ingår och inte enbart en beskrivning av rasen Griffon Belge som Alfons, Ådi och Bilbo är.

 

 Ursprungsland/hemland  

Belgien

Användningsområde

Sällskapshund

FCI-Klassifikation

Grupp 9, sektion 3

Bakgrund/ändamål

De tre raserna, griffon   bruxellois, griffon belge och petit brabançon, 
har sitt ursprung i en liten strävhårig typ av hund som kallades "smousje", vilken 
under hundratals år förekommit i omgivningarna kring Bryssel. Under 1800-talet 
korsade man in röd king charles spaniel och mops, vilket gav svart, släthårig päls 
samt befäste dagens rastyp. De små hundarna var mycket alerta och sades vakta 
vagnarna och hålla stallen fria från gnagare. De första griffon bruxellois som 
stambokfördesi Belgien år 1883 hette Topsy och Foxine. Vid sekelskiftet 1900 
hade griffonerna hunnit bli mycket populära, inte minst tack vare drottning 
Marie-Henriettes intresse för dem. Griffoner exporterades flitigt och därmed 
spreds deras popularitet utanför Belgiens gränser.

Helhetsintryck

De små belgiska sällskapshundarna är intelligenta, balanserade, alerta, stolta, 
robusta och så gott som kvadratiska. De har god benstomme men är samtidigt 
eleganta i sina rörelser och i sin konstruktion. De drar till sig uppmärksamhet 
p.g.a. ett nästan mänskligt ansiktsuttryck. Två av raserna är strävhåriga men 
med olika pälsfärg medan petit brabançon är släthårig.

Viktiga måttförhållanden

Kroppslängden, mätt från skulderledsvinkeln till sittbensknölarna skall varaså nära 
mankhöjdsmåttet som möjligt.

Uppförande/karaktär

Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är balanserade små hundar som 
är alerta, stolta, mycket trogna sina ägare och mycket uppmärksamma. De får 
varken vara timida eller aggressiva.

Huvud

Huvudet är rasernas mest karakteristiska och iögonfallande kroppsdel. Det skall vara 
tämligen stort i förhållande till kroppen och uttrycket sägs varanästan mänskligt. 
Hos griffonerna skall pälshåret vara strävt, utstående och raggigt. Det skall vara längre 
över ögonen, på nospartiet, kinderna och hakan så att det formar en skepparkrans.

Skallparti

Skallpartiet skall vara brett och runt med väl rundad panna

Stop

Stopet skall vara mycket markerat

Nostryffel

Nostryffeln skall vara svart, bred och ha väl öppna näsborrar. Den skall vara 
ansatt i linje med ögonen. Nostryffelns spets skall vara så tillbakalutad att hakan 
och pannan är på samma plan närman ser nospartiet i profil.

Nosparti

Nospartiet, inkluderat nostryffeln, är mycket kort och skall inte vara längre än 
1,5 cm. Hos petit brabançon ter sig nospartiet längre genom avsaknad av lång 
päls. Uttrycket blir otypiskt om inte nospartiet är uppsvängt eller om 
nostryffeln är ansatt lägre än i linje med ögonen. I bägge fallen är felen allvarliga.

Läppar

Läppkanterna skall vara svarta. Läpparna skall sluta tätt an. Överläpparna skall
inte vara fylliga eller täcka underkäken. Lösa läppar stör det önskvärda uttrycket.

Käkar/Tänder

Underkäken skall vara uppsvängd och bred, den får inte avsmalna till en spets. 
Underkäken skall sticka ut framför överkäken. Raserna skall ha underbett. 
Över- och underkäkens incisiver skall sitta på en rak linje och vara parallella.
Munnen skall kunna hållas väl stängd och får då varken visa tänder eller tunga. 
Det är synnerligen viktigt att käken är bred och att hakan är kraftigt markerad. 
Det skall månas om attincisivbortfall inte föreligger.

Ögon

Ögonen skall vara placerade brett isär, vara stora och runda men aldrig utstående. 
De skall vara så mörkt bruna som möjligt. Ögonkanterna skall vara svarta och 
helst skall ingen ögonvita synas. Små, ovala eller ljusa ögon är fel.

Öron

Öronen skall vara små, högt ansatta med tillräckligt avstånd emellan dem. 
Okuperade öron skall vara halvresta och övertippade framåt. Det är inte önskvärt 
med stora öron eller öron som hänger ned efter huvudets sidor. Kuperade öron 
skall vara spetsiga och upprätta. Okuperade eller kuperade öron är likvärdig                      
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE!

Hals

Halsen skall vara medellång och harmoniskt ansatt mot skuldrorna.

Kropp

Kroppslängden skall vara ungefär densamma som mankhöjden. Helhetsintrycket 
skall vara en liten, kvadratisk och kraftfull hund.

Manke

Manken skall vara något högre än rygglinjen.

Rygg

Ryggen skall vara plan, kort och stark.

Ländparti

Länden skall vara kort och muskulös och endast svagt välvd.

Kors

Korset skall vara brett och plant eller endast mycket svagt sluttande.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara bred, väl nedsänkt mot armbågarna. Bröstbenet skall vara 
tydligt markerat vilket gör förbröstet framträdande, sett i profil. Revben skall vara 
väl välvda men varken tunnformade eller för flata.

Underlinje

Buklinjen skall vara något uppdragen och flankerna tydligt markerade

Svans

Svansen skall vara högt ansatt och bäras tämligen högt. Den okuperade svansen bärs 
upprätt med svanstippen böjd mot ryggen, utan att nå ned till den. Svansen 
kuperas tämligenkort i hemlandet. Stubbvans, krokig, eller ringlad svans är allvarliga 
fel. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE!

Extremiteter:

 

Framställ

Frambenen skall vara parallella med god benstomme och ansatta tillräckligt väl åtskilda.

Skulderblad

Skuldrorna skall vara normalt vinklade.

Armbåge

Armbågarna skall ligga väl intill kroppen

Mellanhand

Handlovarna skall vara starka.

Framtassar

Framtassarna skall vara små och runda, varken inåt eller utåtriktade. Tårna skall vara 
tätt slutna. Sammanvuxna tår är inte önskvärt. Trampdynorna skall vara tjocka och så 
mörka som möjligt. Klorna skall helst vara svarta, eller så mörka som möjligt.

Bakställ

Bakbenen skall ha god benstomme och vara helt parallella. Vinklarna i fram- och 
bakstället ska harmoniera.

Knäled

Knälederna skall vara tillräckligt vinklade.

Has

Hasorna skall vara korta, varken tätt eller brett ställda.

Tassar

Baktassar som framtassar. I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är 
önskvärda.

Rörelser

Rörelserna skall vara kraftfulla och parallella med gott påskjut bak. Höga eller 
vevande frambensrörelser är fel.

Päls:

 

Pälsstruktur

Griffon bruxellois och griffon belge skall ha sträv päls med underull. Pälsen skall 
vara naturligt hård, svagt vågig, inte lockig och den skall trimmas.Pälsen måste vara 
tillräckligt lång för att pälsstrukturen skall kunna bedömas. För långpäls är inte 
önskvärt då det fördärvar helhetsintrycket. Silkesaktig eller ullig pälsstruktur är ett 
allvarligt fel. Pälsen på huvudet bildar hos griffonerna skägg och mustascher. Den 
längre, tjockare pälsen börjar i höjd med nostryffeln-ögonen och sträcker sig från 
öra till öra och täcker nospartiet och kinderna. Längre päls formar också ögonbryn. 
Petit brabançon är släthårig. Pälsen är hård och glänsande och som längst 2 cm.
Färg
Griffon Bruxellois:
Röd, rödaktig; lite svart är tillåtet i pälsen på nospartiet
 
Griffon Belge:
Svart, svart med tantecken. Tanteckningen skall vara tydlig och ha klar färg. 
Svart- och rödmelerad pälsfärg är tillåtet men rent svart eller svart tanteckning 
föredras.
 
Petit Brabancon:
Samma färger som hos griffonerna är accepterade. Det ska finnas en mörk 
mask. Hos äldre hundar accepteras grå eller gråsprängd mask. För alla tre 
raserna gäller att några få strån vitt accepteras på bröstet men det är inte önskvärt.

Storlek/vikt:

 

Vikt

Vikten varierar mellan 3,5 kg och upp till 6 kg.

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av 
avvikelse.

Diskvalificerande fel

*  Aggressivitet eller extrem skygghet.

*  Nostryffel som inte är svart eller som saknar pigment.
* Tunga som är ständigt synlig när munnen är stängd.
* Sned underkäke.

* Överkäke som är längre än underkäken.

* Annan färg än de i standarden föreskrivna, som grå, blå med tanteckning, brun
 med tanteckning eller leverfärg.

* Vit fläck.

Nota bene

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har 
anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt 
belägna i pungen

 

 Källa SKK

 

Om ni vill veta mer om rasen, besök Svenska Griffonsektionen - SGS!