Det var ett tag sedan jag bloggade. Även sidan med mina MånadsMål ligger på "hyllan" ett tag till. Många som känner mig vet att jag just nu befinner mig i en tuff period i livet. Min älskade farfar somnade in måndagen den 9 januari på kvällen och efter det har dagarna mest gått åt till att orka med det viktigaste. Jag var hemma veckan ut, vilket var skönt. Men verkligheten kommer ifatt och det var time att börja jobb. Visst, på ett sätt är det skönt att ha något annat att tänka på istället för att gå och ”mala” det tråkiga men orken tar stryk. Jag har varit helt slut när jag har kommit hem från jobb. Många tårar har runnit längs kinderna de senaste veckorna med trots att orken har trutit har jag försökt ge dogsen vad de behöver så lite agility har det blivit för mig och Ådi.
Ådi har skött sig rätt bra trots att mitt fokus inte riktigt har varit ”där”. Lite växlande i tempo har han varit men det är jag fullt medveten om att det är konsekvensen av det hela. När jag inte är ”där” går han ner i tempo eftersom jag blir otydlig i min handling och han vill verkligen inte göra fel. MEN vi har ändå någonstans i detta hittat att det är roligt, vilket är AO för mig.
Här är de banor som vi har haft under de senaste agilityträningarna. Den blå markering som syns på vissa bilder är bara en markör i själva ritprogrammet d.v.s. inget att bry sig om. Som vanligt är bilderna klickbara. Numreringen på bilderna är så som jag och Ådi sprang dem. Alla tar vi lite olika kombinationer med tanke på svårighetsgraden. Alla banor kan tas på många olika sätt för att öka svårighetsgraden eller "bara" gör om dem på det som man själv anser sig behöva träna på.
Första banan är ritad av Annika K. och den andra banan av Viktoria L.
De två följande banorna är ritade av mig. Dock var jag personligen sjuk denna träning. Den första banan blev väldigt uppskattad. Bana 2 fick de göra om lite p.g.a. platsen inte räckte till. Men eftersom att jag inte var där är det denna som jag presenterar.
De två följande banorna är ritade av Jens Nilsson (och/eller Emelie Nilsson). Minnet sviker lite på den första banan. Kan vara så att det ska in ett till hopphinder mellan nummer 15 och 16. Banan två gjordes även med en annan numrering i början med en högre svårighetsgrad men den tog aldrig jag och Ådi därför är den inte presenterad här.
Imorgon är det sista tillfället för de första fem träningstillfällena. Efter det drar vi igång fem nya men denna omgång ska även Alfons få springa lite. Ådi anmäls i ena gruppen och Alfons i den andre. Anledningen till att Ådi ska vara i första gruppen är för att han helt enkelt måste ha en pigg och fräsch matte som hela tiden visar tydligt. Alfons är inte lika känslig för om jag säger hopp och där är en tunnel tar han tunneln ändå. Han är mer säker och trygg på banan helt enkelt.
Igår var det en hemsk dag i mitt liv. Rent av en av de värsta! Jag tog ett sista farväl av min älskade farfar. Att aldrig mer få se, röra vid honom eller höra hans röst är så ofattbart att det inte ens går att beskriva med ord. Min älskade mormor dog den 9 november 2007 och än idag kan jag inom mig höra hennes röst och se framför mig hur hon tar min hand och klappar den på just det där sättet som bara hon gjorde.
Jag minns hur mormor och jag åkte karuseller på Tivoli i Danmark. Vi åkte och mamma stod i kö 
. Jag minns våra älskade jular tillsammans, när jag praoade hos henne i högstadiet. Alla shoppingturer på mobilia, alla 1:a advent med god mat och kortspel efter. Jag minns hur farfar på alla fyra helt plötsligt blev en häst. Där satt jag på ryggen och smackade för att "hästen" skulle springa fortare (stackars farfar). Jag minns när han körde mig i rullebören på Almåsa - ner till lotten och upp till stugan igen - mååååånga gånger. När vi spelade schack, kort, yatzi m.m. När vi läste Nicke Nyfiken (som vi läst typ 1000 gånger), sjöng "Tänk om jag hade en liten liten apa", alla matteläxor som han har hjälpt mig med. Ja, alla fina och underbara minnen som de har gett mig är jag evigt tacksam för. Jag kommer alltid att sakna och älska Er!
Tills nästa gång...
Värdesätt varandra!
/Jennie & Grabbarna Griffon...
